Fibrogirl.blogg.se

I nuläget känner jag att jag måste skriva ihop lite om kvinnomisshandel, som hemskt nog inte blivit mindre utan snarare tvärt om. Varför är det så?

FAKTA OM VÅLD MOT KVINNOR I SVERIGE

Hemmet är den farligaste platsen för en kvinna. Här begås den största delen av misshandelsbrotten.

Under 2012 anmäldes 28 254 fall av misshandel mot kvinnor i Sverige, och i en majoritet av fallen är förövaren en person som kvinnan har någon form av relation till.

Cirka 17 kvinnor mördas varje år av en närstående man, och i mer än hälften av fallen finns det dokumenterade uppgifter om att mannen tidigare har misshandlat, hotat och brukat våld mot kvinnan.

Dagligen anmäls även 46 fall av sexualbrott mot kvinnor, varav hälften av dessa rör våldtäkt eller våldtäktsförsök och en överväldigande majoritet av brotten sker inomhus av en person som kvinnan är bekant med eller har en relation med.

Många av dem som utsätts för våld i en nära relation upplever känslor av skuld och skam, och få söker vård för sina skador. Brottsförebyggande rådet räknar med att endast vart tionde fall polisanmäls.

Oftast begås kvinnomisshandel av nyktra män som med beräkning utövar ett makt- och kontrollbehov.

FN:s deklaration 1993 om våld mot kvinnor avser:

Våld som riktar sig mot kvinnor på grund av kön.

Våld som förorsakar eller kan förorsaka fysiskt eller psykiskt lidande eller kroppslig skada

Våld som innebär hot, tvång eller godtyckligt frihetsberövande.

Med våld mot kvinnor avses misshandel i alla dess former, våldtäkt och sexuellt utnyttjande. Med psykiskt våld avses bl.a. sexuella trakasserier och sexuellt förödmjukande på arbetsplatser, i skolor, massmedia, press och reklam. Våld mot kvinnor är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

VAD SÄGER SVERIGES LAGAR?

Enligt en ny paragraf i Socialtjänstlagen (införd 1/7 1998) bör socialnämnden verka för att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet, får stöd och hjälp att förändra sin situation.

Misshandel, våldtäkt och olaga hot är brott som faller under allmänt åtal. Detta innebär att mannen kan åtalas även om det inte är kvinnan själv som anmäler. Ett nytt Kvinnofridsbrott infördes i brottsbalken (4kapitlet, par.4a) den 1/7 1998.

Den riktar sig mot upprepade straffbara gärningar som riktas mot närstående kvinnor. Det är nu lättare för domstol att se till hela den brottshandling som kvinnan utsätts för. Det är också möjligt att utdöma ett strängare straff för sådana upprepade handlingar. Lagen om besöksförbud har stärkts och brott mot densamma kan idag leda till fängelse straff. Kvinnan kan själv ansöka om besöksförbud och det är åklagaren som beslutar. Besöksförbudet kan innebära att mannen inte får besöka, följa efter eller på annat sätt kontakta kvinnan. Telefonsamtal och brev till kvinnan är också ett brott. Ett utvidgat besöksförbud innebär att mannen inte får uppehålla sig i närheten av kvinnans bostad, arbetsplats eller den kvinnojour där hon uppehåller sig.

En kvinna som har blivit utsatt för misshandel och/eller sexualbrott har rätt att på statens bekostnad få förordnat ett särskilt juridiskt biträde, ett så kallat målsägandebiträde, under förundersökning och rättegång.

Vilka skyldigheter har myndigheter och allmänheten?

Våga se, våga fråga, våga bry dig om.

*Våldet är aldrig kvinnans fel. Mannen är alltid ansvarig för sina handlingar.

* Ta enbart ställning för kvinnan. tro på henne, även om hon för omgivningen kan verka både förvirrad och irrationell.

* Ge den misshandlade kvinnan tid.

* Tala aldrig med kvinnan om problemet i mannens närvaro.

* Försäkra dig om att kvinnan och eventuella barn är i säkerhet.

• Erbjud kvinnan kontakt med kvinnojouren. Hjälp henne med telefon nummer.

Varför går hon inte?

Kanske för att :

* Det en gång började med kärlek, som vilket förhållande som helst.

* För att de har barn ihop.

* För att en kvinnomisshandlare växlar mellan våld och värme.

* För att en man som misshandlar sin kvinna först har plockat bort hennes sociala skyddsnät. Han har fått bort henne från släkt, vänner och arbetskamrater.

* För att en misshandlad kvinna tror att ingen kan eller vill hjälpa henne.

* För att en misshandlad kvinna är rädd att förlora sina barn.

* För att kunna skydda sina barn, mot att lämnas skyddslösa hos pappa.

* För att en misshandlad kvinna är rädd att inte bli trodd.

* För att en misshandlad kvinna är rädd att bli dödad.''

* En människa som regelbundet blir misshandlad tappar tillslut all sin självkänsla och all känsla för vad som är rätt och fel.

* En misshandlad kvinna tar på sig skulden för att hon blir slagen.

* Kvinnan kan stanna hos en man som slår av rädsla för att bli utsatt för ännu värre misshandel.

* Hon är rädd att bli dödad, rädd att bli socialt utstött, rädd för ensamhet. rädd för att mista barnen.

* Kvinnan mister inte hoppet om en förändring till det bättre.

Att han skall sluta slå.

Råd till kvinnor som misshandlas:

*Kom ihåg att även örfilar, sparkar, hot, tvång till sex, tilltal i form av fula ord är olika former av misshandel och därmed brottsliga handlingar!

* Du är inte ensam! Berätta för någon du litar på om det du blivit utsatt för. Kom ihåg att det aldrig kan vara ditt fel.

* För dagbok - anteckna varje hot och övergrepp du utsätts för.

* Dokumentera skadorna. Beskriv i text och försök att fotografera skadorna.

* Ta kontakt med en kvinnojour - där får du råd och stöd. Alla som arbetar på kvinnojouren har tystnadsplikt, telefonnummer till närmaste kvinnojour hittar du i telefonkatalogen eller via polisen.

En misshandlads minne.

Jag minns.... minns du ? Hur du struntade i om jag levde eller dog? Skräckslagen för stunden när du skulle vända dig mot mig och göra klart det du påbörjat. Du satt på en köksstol och stirrade in i väggen, skrek åt mig. Vad var det du sa.. hora.. fitta.. luder..slyna, finns nog inte fler vokabulär? Liggande på golvet, bad jag dig om förlåtelse fast jag inget gjort. Mörkret... skräcken... synfältet som krymper. Jag minns alltför väl. Kan se mig själv ligga där... och samtidigt....den fruktansvärda känslan av att vara fast, fångad av dig, dina armar, dina händer.... Ditt hat och din ilska... Det värsta är det psykiska, nu efteråt, men jag överlevde ju. Jag orkade till slut ta mig ur. Chockad över att fortfarande leva. Chockad över hur du kunde göra mig detta. Den andra delen som var så jobbig, var att ljuga för de som brydde sig... Hur många gånger hade man inte sprungit i skåpdörren, ramlat ner för bron m.m. Varför skyddade jag dig??? Trots all stryk jag fick, fanns det kanske kvar en liten del av känslorna....de dog ju så småningom. Vi som råkat -/råkar ut för misshandel, tar på oss en skuld till det hela.

Nu efter så många år.....hur beskriver man det? Jag var tvungen lära mig lev på nytt. Lära mig våga, känna, älska, ha tillit. Jag har så helt annorlunda referensramar nu. Jag är inte samma människa längre.  Den kvinnan som var jag, som jag lärt känna som min egen identitet, hon är borta för alltid. Du dödade henne, vet du det?

Som om det inte vore nog med den grymma misshandeln, så känner man som utsatt en skuldkänsla. Man vet innerst inne att man inget gjort, men varför slår han mig då? Vad har jag sagt eller gjort som gör att han blir så arg och kontrollerar mig med slag? Hemmet är välstädat, barnen är rena och prydliga, maten står på bordet när den ska, man ställer upp på sex då det krävs. Trots allt så älskar man ju honom, kan det vara rädsla att bli ensam?

Har man någon vän eller anhörig att prata med i förtroende? Då man tycker sig ha det och får svaret ”att du kanske gjort rätt för det” , då känner man ännu mer skuld. Till slut tar man till lögner och bortförklaringar när någon frågar hur man egentligen mår, detta för rädslan att ej bli trodd. De enda som tror på en är medicinsk personal, och då de vill att man ska göra en anmälan, backar man ur. Man har ju kanske barn att tänka på, och som man inte vill ska bli lidande.

Ju längre tid som går, ju mer sjunker självkänslan och är till slut nästan lika med noll. Så småningom när man orkat och kunnat dra sig ur, försöker man bygga upp sitt självförtroende, men det är inget som man kan tidsbestämma. I regel går det aldrig att bygga upp helt, man har för mycket i ”ryggsäcken”.